Västertorp
Att kalla Västertorp förorternas Östermalm är väl att ta i men det är lätt att så här femtio år senare se vad som ansågs motivera epitetet. Centrumtorget blev mer citybetonat än i andra förorter, ett kulturellt centrum med en stor bokhandel, butiker, två banker, fontän, restauranger, samlingslokaler och - vilket verkligen var något att skryta med i det tidiga 1950-talets Söderort - biografen Västan. Höghusgrupperna i tegel imponerade och konstverken trängdes på husfasader, i trappuppgångar, utanför portar, i parker och längs huvudgatan Störtloppsvägen.

Dessutom invigdes den nya förorten av kungaparet. Här skulle vi ha en trea, Gustav, kanske Louise viskade till maken i oktoberkylan 1955.

De enda tidigare byggnaderna i området var torpet Lugnet i backen bakom nuvarande Lundins konditori vid Störtloppsvägen 26, och arrendehemmet Västertorp. Detta lydde under Västberga och låg mellan dagens Bjällervägen 21-25 och Södertäljevägen i kvarteret Slädtäcket, Vilket en kvarvarande syrenberså sägs vittna om. Till Västertorp gick en sank, slingrande stig från Södertäljevägen som fortsatte mot Sätra.

Den sista arrendatorfamiljen hette Landholm och hade tidigare hyrt Slättens gård vid nuvarande Bredängsvägen. På Västertorp fanns hästar, höns och kor, de senare mjölkade av dottern i familjen, Margareta, som också körde ut mjölken till villor i Mälarhöjden. Landholms lämnade Västertorp 1937 och torpet revs på 1950-talet.

Västertorp blev något större än grannen Hägerstensåsen, 82 hektar. Nu bor här bara runt 5 200 invånare mot 11 149 toppåret 1958. Intensiteten i inflyttningen var som störst mellan 1950 (905 invånare), 1951 (6 602) och 1952 (9 668).

Västertorp bildades formellt samtidigt som Hägerstensåsen i februari 1948 och bröts ut ur samma stadsdelar men fick också en bit av Mälarhöjden. Norra delen av marken tillhörde Hägerstens gård, det vill säga Olsson & Rosenlund, och den Södra var stadsägd sedan köpet av Västberga 1935, alltså precis samma markägarförhållanden som i Hägerstensåsen.

Stadsplanen spikades 1947 efter några års arbete. Först gjorde Thure Bergentz en preliminär skiss för norra delen i mars 1944, som hade vissa likheter med den berömda trädgårdsstaden Letchworth några mil norr om London. Den sydöstra delen ritades i mars 1945 men en ny markskiss i november samma år försköt hela området en bit åt öster.

Allt samlades upp i Sven Markelius och Bertil Tideströms stadsplaneförslag i September 1946. Här hade tanken övergivits om att blanda stjärnhus, punkthus och lamellhus och hustyperna stod nu för sig sjäva i grupper.

Planskilt
Flera bostadsbolag var med om att bygga Västertorp.

Stockholmshem byggde stjärnhus om 8-9 våningar och lamellhus med 2-3 våningar i sydvästra delen, samt i centrum det stora skivhuset i elva våningar med en i vinkel hopbyggd fyravåningslänga. Företaget köpte så småningom dessutom tre kvarter av Sociala Bostäder AB Västertorp, bildat 1948 med den redan introducerade Fritz H. Eriksson som vd.

Familjebostäders hus är i huvudsak samlade i östra Västertorp på båda sidor om t-banan. HSB stod för bebyggelsen längst i söder mellan Södertläjevägen och Västertorpsvägen, där det uppfördes både kedjehus och hyreshus om 2-3 våningar på båda sidor om den ringformade Bandyvägen och Puckgränd.

De nya gatorna fick sina frisksportigt klingande vinternamn 1947: Bjällervägen, Snöbollsgränd, Stöttingsgränd, Isgränd, Broddgränd, Puckgränd, Bandyvägen, Vasaloppsvägen, Domargränd, Terrängvägen, Hoppgränd, Störtloppsvägen, Iskanegränd, Isjaktsgränd, Telemarksgränd, Glidgränd, Stavgränd, Skidvägen, Slalomvägen och Skridskovägen. Då återstod bara Snöskostigen 1949 och Snöflingebacken 1951.

Västertorp blev också berömt för ett annat särdrag. Här var det första gången i Stockholm som man anlade separata gångvägar och planskilda korsningar mellan bil/spårvagn, promenerande/bil och promenerande/spårvagn. Idén kom från Sven Markelius, stadsplanedirektör från 1944, som också ville ha Störtloppsvägen helt bilfri men fick ge sig inför centrumföretagarnas kollektiva makt.

Elevtätt
»Och vinden vände i öster och i Västertorp en spårvagn«, sjunger Owe Thörnqvist i en liten schlagerpärla från 1950-talet. Den senare delen av påståendet är helt korrekt, så var fallet mellan 1953 och 1956 då arbetet med spåren till nästa station för linje 17, Fruängen, pågick.

Spårvagnslinjen skulle enligt de första planerna svängt ned söderut mot Hökmossen från station Korpmossen via LM fabriken, men den tunga markägaren och arbetsgivaren Olsson & Rosenlund ville något annat så spåren drogs västerut i stället, genom Hägerstensåsen och Västertorp. Den 5 april 1964 öppnade Västertorps t-banestation på nya t-linjen 14.

Barnen var många i de nya familjerna i Västertorp, det var rekordår för barnafödandet i Sverige. Den folkminskning som alla Söderorts hyreshusstadsdelar genomgått sedan slutet av 1960-talet är förstås ett resultat av att rekordårens kullar har vuxit upp och flyttat hemifrån.

De flesta av dem har gått i Västertorpsskolan vid Störtloppsvägen 2. Den byggdes 1950 för årskurserna 1-9 efter arkitekten Stig Åkermarks ritningar - Paul Hedquist måste ha varit sjuk - och var ett decennium senare norra Europas elevtätaste skola. Numera finns inget högstadium och skolan lyder under Fruängens skoldistrikt.

Västertorps gymnasium som byggdes nära Personnevägen 1958 blev Söderorts andra läroverk efter Brännkyrka gymnasium i Midsommarkransen. Det byggdes om för landstingets vårdutbildning 1977 och rymmer nu stadsdelsförvaltningens administration. Den stora sport- och simhallen vid Personnevägen 90 invigdes 1970, samtidigt som biografen Västan stängde för gott och lokalen fylldes av frireligiösa i stället.

Twist med Craftones
Många minns säkert i dag sin barndoms söndagsmatinéer på Västan, som drog rikligt med publik även från omgivande, biograflösa stadsdelar. Vaktmästaren var tunnhårig i ljusbrun uniform med guldtrådar, och repertoaren var en tidstypisk mix av Zorro, Kalle Blomkvist, Hopalong Cassidy och Fem på nya äventyr.

Intill biografen låg ungdomsgården Samlingen, där bland andra de lokala storheterna The Craftones spelade, ett Shadows-inspirerat gitarrband bildat 1961, upplöst 1964 och döpt efter en elgitarr. Samlingen flyttade till Västertorps gymnasium på 1970-talet då Jehovas Vittnen tog över samlingslokalerna och Västan.

Ett annat av barnen uppskattat inslag var och är Västertorpsparken, en naturpark om 4 hektar mellan Vasaloppsvägen, Terrängvägen och Isjaktsgränd. Inom dess område finns parkleken Lugnet, som vid 1950-talets slut faktiskt var Stockholms största parklek.

Man kan knappast säga att Västertorp har ett gloriöst idrottsförflutet. Det enda fotbollslaget av någon tyngd är Västertorps Bollklubb, bildad vintern 1977 av ett tipsextragäng födda mellan 1952 och 1955. Laget har pendlat mellan divisionerna 5 och 9 efter en första serieseger i division 9 säsongen 1980 med 100-20 i målskillnad. Man kan gissa att många från det laget nu spelar i klubbens veteranlag, medan dagens A-lag i de grön-vita dräkterna håller till i division 6.

Det ursprungliga A-laget kompletterades efter en tid av ett reservlag, ett basketlag, innebandy och knattefotboll i S:t Erikscupen. Hemmamatcherna har alltid spelats på Hägerstens Bollplan medan klubblokalen först fanns på Terrängvägen 11 och sedan vid Telemarksgränd. Klubbåret hade förr en höjdpunkt i Semla Cup i Västertorpshallen i februari-mars, sponsrad, som sig bör, av Lundins Konditori. Nu firas årligen Fotbollens dag den första helgen i juni med uppvisningsmatcher, brännboll och en dagslång picknick. Klubben arrangerar också tillsammans med VIVO Västertorp det så kallade VV loppet för ungdomar upp till tolv år. VBK har nu ett 80-tal medlemmar och organiserar även flicklag.

Enligt klubbens Johan Höög har det faktiskt funnits en Västertorps Boll- och Idrottsklubb under 1960-talet men den lades ned i brist på ledare. Han berättar också att ett av Sveriges fotbollsproffs är uppväxt i stadsdelen, Janne Eriksson. Denne var fotbollsfostrad i Älvsjö AIK, spelade i AIK i början av 1980-talet och blev som mycket ung värvad av belgiska Standard Liége.

Konsten
Som vi noterade i kapitlet om Hägerstensåsen, bildades på Fritz H. Erikssons initiativ 1945 Hägerstens kulturförening för att »tillvarata kulturella, sociala och konstnärliga intressen i Västertorp och Hägerstensåsen«.

Föreningen verkade fram till 1967 då den ombildades till Stiftelsen Hägersten. Det är den som har sett till att just Västertorp blivit den förmodligen mest utsmyckade stadsdelen i Söderort. Bara runt centrala Störtloppsvägen och fontäntorget finns ett tiotal konstverk, varav Zodiakklockan och Gubbe med get av Allan Runefeldt nog är de mest kända.

Zodiakklockan på en husfasad vid Västra sidan av Störtloppsvägen är skapad av Endre Nemes (1909-1985) som kom som krigsflykting till Sverige 1940 och blev professor vid Valands konstskola i Göteborg något decennium senare. Den sattes upp 1951 som Sveriges första monumentalkonstverk av industriemalj och blev banbrytande för emaljkonstens utveckling.

I torgets omgivningar finns också verk av Ivan Jonsson, Bror Marklund, Erik Grate (bland andra fontänen med dess kvinna), Henry Moore, Asmund Arle, Knut Erik Lindberg, Palle Pernevi och Arne Jones. Jones bodde och arbetade på Vasaloppsvägen fram till 1955 och det var han som gjorde den stora gipsmask som satt till höger ovan bioduken inne på Västan, försvunnen sedan biografen stängde i början av 1970-talet.

Selektiv övrig konstrond:

Stöttingsgränd 12
Skulpturen Körkarlen av Olof Thorwald Ohlsson, placerad där 1951 av Stockholmshem som den första skulpturen i Västertorp.

Stöttingsgränd 39
Tvätt på streck, målade 1992 i anslutning till tvättstugan av Ulrika Uboner, född 1966.

Störtloppsvägen 12
Samlingssalen i det lägre centrumhuset Tre reliefer i glaserad keramik, kvinnor i långa sommarklänningar, skapade av Åke Jonsson 1947.

Vasaloppsvägen 60
Två reliefer av Arne Jones i konststen, föreställande dansande Harlekin och Kolumbine. I entrén finns även fyra frescoplattor av Sven Erixon med respektive bollspelare, flickor som plockar blommor, soldater och trädgårdsbjudning. Alla gjordes på fyra dagar i april 1949 som en förberedelse till en stor målning.

Vasaloppsvägen 42
Kvinna under parasoll av Adam Fischer, placerad där 1959. Vid entrén finns också en Picassoinspirerad frescoplatta av okänd upphovsman. I passagen till parkstråket finns en relief i terrakotta av Palle Pernevi, kallad Kvinnor rensar fisk, gjord 1947.

Vasaloppsvägen 30
Keramikrelief av en barfotaflicka, signerad Åke Jönsson.

Skidvägen 1-7
De fyra höga stjärnhusen ritades av arkitekttrion Ancker-Grate-Lindegren 1949 och byggdes året därpå av Sociala Bostads AB Västertorp. De fick mosaik i entréer och exteriörer av Pierre Olofsson, Karl Axel Pehrson och Einar Lynge-Ahlberg. Framför entrén till 3:an står sedan 1958 skulpturen Oskuld av Liss Eriksson, föreställande en flicka med uppdragna knän.

Lekparken Gåsen av Edvin Ohrström, Faster av Liss Eriksson, Systrarna av Stig Blomberg samt Stående pojke av Lennart Källström, alla placerade där 1955.

Runes, Eivors och Gesters
Den som strosade huvudgatan Störtloppsvägen fram och åter vid mitten av 1960talet passerade en lång rad butiker, salonger, kontor och kondis.

På vänster sida, om man gick norrut mot Hägersten, mötte man först Palmgrens Televisions- & Radioverkstad i l:an och Sjölanders Fisk i 5:an. Gatunumret 13 var knökfull av Bovins Väskor, Runes Konfektion, Märtha Sandhs Damunderkläder, Stockholms Sparbank och Västertorps Tobaks- och Pappershandel.

Bredvid i gatunummer 15 rymdes Västertorps Herrfrisering, där Knut Johansson klippte och fönade, samt Öhmans Järnaffär.

Konsums hembageri och snabbköp följde i nummer 17 och från 21 till 33 hette butikerna Friwaco El, Radio & TV, MärtaBrittes Bod, Väster-Sport, Varuhuset i Västertorp, Västertorps Blomstercentrum och Oscaria.

Vid vandringen tillbaka, på jämna sidan mot E4, gick man förbi Apoteket Pantern i 34:an, Kåbo Herr- och Pojkekipering i nummer 30, Beckers i 26:an, Eivor's Konditori Shop i 24:an och Gesters Självköp i 22:an.

I själva torghusen 12-18 fanns förutom vad som tidigare nämnts också barna- och mödravård, sjuksköterskemottagning, privattandläkare och folktandvård. Den senare ligger kvar, liksom Handelsbanken och Rio Kemiska Tvätt i nummer 14.

Nöjde man sig inte med detta fanns en rad butiker också på Terrängvägen.

På jämna sidan låg 1965 bland andra Fotoateljé Sverin, Jarméus Skor, ännu en Konsumbutik, Bojan's Lek- o. Present Shop, Salong Vienna, Västertorps Bageri & Konditori, Gesters Sjävköps fiskaffär samt A-bilskolan.

På andra sidan Terrängvägen låg mellan gatunumren 13 och 121 bland annat Hägerstens Kemtvättbar, Hägerstens Akvarieaffär, Västertorps Frukt & Konfektyr, Konsums brödbutik och Helge Landegrens Glasmästeri och Ramaffär.

God bostadsmoral
Också Västertorp har förstås en PRO-avdelning med ungefär lika många medlemmar som den i Hägerstensåsen men bildad först 1982.

Man träffas, berättar Gertrud Svensson, i fritidslokalen på Störtloppsvägen 12 för att kanske delta i någon av de många studiecirklarna kring till exempel svenska landskap, EU eller medicin, den senaste ledd i ganska många terminer nu av en före detta apotekare i föreningen.

Månadsmötena hålls i Västertorpsskolans aula och brukar bjuda på olika rapporter från stadsdelsnämndens pensionärsråd, förtroenderådet-Västertorp och centrala PRO. Det dryftas äldrefrågor i allmänhet och ofta avslutas diskussionerna med underhållning, bildvisning, kaffe och lotter för de nästan hundra som brukar komma.

Medlemmarna gör gärna små utflykter eller studiebesök i Stockholmstrakten och arrangerar dessutom en längre höstresa och en julresa varje år. Runt 40 av Västertorps pensionärer har lockats av Qigong och utövar denna mjuka rörelsegymnastik varje måndag i skolans aula. PRO-sektionens största problem delar den säkert med alla sina systerföreningar i storstadsområdena - hög hyra.

En Västertorpsvandring sommaren 2001, året då stadsdelen borde ha firat sitt verkliga 50-årsjubileum eftersom det var 1951 som befolkningen kom, ger samma känsla av mycket god bostadsmoral som Hägerstensåsen och, i alla fall stora delar av, Västberga ger. Inget skräp på eller runt torget, välvårdade husfasader, inget klotter, osprayade konstverk, många träd och planteringar, och människorna som rör sig runt centrum är vanligt, nyktert folk i alla åldrar.

Om inte förorternas Östermalm, så i alla fall deras Kungsholmen.

Källa: Höghus förlag 2003